independentliving

Oktober månad har kommit och med den alla höststormar och tillhörande regn. För oss i rullstol innebär det problem med klädsel. Hur skyddar man knän och lår från att bli blöta? Hur skyddar man händerna från att bli blöta, skitiga och hala när man vill rulla stolen? Själv använder jag elrullstol och har funnit att cykelcape är ett utmärkt plagg. Det kan blåsa runt oss av andra orsaker också.

Oktober månad har kommit och med den alla höststormar och tillhörande regn. För oss i rullstol innebär det problem med klädsel. Hur skyddar man knän och lår från att bli blöta? Hur skyddar man händerna från att bli blöta, skitiga och hala när man vill rulla stolen? Själv använder jag elrullstol och har funnit att cykelcape är ett utmärkt plagg.

Det kan blåsa runt oss av andra orsaker också. LSS och personlig assistans kan väl ofta vara orsak till blåst och tumult i våra liv. Tidigare har ofta olikheterna i bedömningarna varierat mellan kommuner och bland handläggare inom samma kommun. Socialstyrelsen har uppmärksammat detta. I ett försök att minska dessa olikheter har man i samarbete med Försäkringskassan gjort ett bedömningsinstrument. Med detta sa man, att man ville skapa förutsättningar för en bättre kvalitet i beslutsfattandet och en så likformig och rättssäker handläggning som möjligt. Detta bedömningsförfarande ska sedan användas i alla sammanhang och över hela landet. Ett instrument för att bedöma våra behov, både grundläggande och övriga.

Min första reaktion var om syftet med bedömnings instrumentet inte längre är för att bedöma våra behov av personlig assistent enligt LSS. Jag upplever att Försäkringskassan genom att smula sönder våra behov i tidsberäkningar missar det väsentligaste med sitt arbete. Med deras beslut ska vi sedan kunna leva som lagstiftarna skrev i sina intentioner i LSS, främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet.
Alltså – leva som andra.

Skrivet av Ulrika Båhlerud, IL-samordnare på GIL

Nu är mörka november här. Men var är mörkret? Den svarta kvällen kommer visserligen tidigare, men dagarna är både ljusare och soligare än de brukar vara. Hoppas det fortsätter tills vi tänder adventsljustaken.

När LSS började fungera och vi blev arbetsledare i GIL blev vi tvungna att ordna ett kontor som kunde sköta administrationen av vår assistans. Kostnaderna för detta beräknades då till 20 kronor per assistanstimme. Alltså får en arbetsledare som beviljats 50 timmar per vecka betala 1000 kr per vecka för administrationen. Men detta märker vi inte eftersom den dras direkt från vår assistansersättning. Assistansen kostade alltså assistentens lön plus skatt och sociala avgifter samt de 20 kronorna per timme. Nu betalar vi fortfarande inte mer. Men hur kan 20 kronor 1994 bara vara 20 kronor 2011?

Vad vi får för 20 kronor har dessutom ökat, nu får vi också en fin utbildning som t.o.m efterfrågas av andra bolag. En orsak till att kontoret klarar sig på samma kostnad nu är att vi arbetsledare har blivit många fler och att vi sköter vår egen administration väldigt bra. Men det finns fler orsaker. Kontoret har visserligen blivit större, men flera rationaliseringar och ökad datoranvändning gör att ökningstakten på antalet anställda inte står i relation till ökat antal arbetsledare. En sådan förbättring är t.ex. utvecklandet av Knapptid. En annan förbättring är att redovisningen till oss arbetsledare nu ligger på hemsidan.

Så dras allt fusket med assistansersättningen upp igen. Jag hoppas verkligen att domarna blir hårdare än de varit tidigare. Förutom det ekonomiska brottet är det verkligen ett mycket kränkande beteende att imitera våra funktionshinder. När jag var liten tyckte jag att funktionshindrade människor såg roliga ut och försökte härma dem. ”Gör inte narr av de handikappade”, sa min mamma ”du kan också bli handikappad när du blir stor”. Då slutade jag. Att barn kan göra så är en sak men jag har svårt att förstå hur vuxna människor kan nedlåta sig till att imitera ett funktionshinder. De gör det till och med så bra att de lurar vana tjänstemän. Jag tycker faktiskt att det är helt rätt att dessa ”imitatörer” anses tillhöra det grovt kriminella gänget.

Skrivet av Ulrika Båhlerud, IL-samordnare på GIL