independentliving

Oktober månad har kommit och med den alla höststormar och tillhörande regn. För oss i rullstol innebär det problem med klädsel. Hur skyddar man knän och lår från att bli blöta? Hur skyddar man händerna från att bli blöta, skitiga och hala när man vill rulla stolen? Själv använder jag elrullstol och har funnit att cykelcape är ett utmärkt plagg. Det kan blåsa runt oss av andra orsaker också.

Oktober månad har kommit och med den alla höststormar och tillhörande regn. För oss i rullstol innebär det problem med klädsel. Hur skyddar man knän och lår från att bli blöta? Hur skyddar man händerna från att bli blöta, skitiga och hala när man vill rulla stolen? Själv använder jag elrullstol och har funnit att cykelcape är ett utmärkt plagg.

Det kan blåsa runt oss av andra orsaker också. LSS och personlig assistans kan väl ofta vara orsak till blåst och tumult i våra liv. Tidigare har ofta olikheterna i bedömningarna varierat mellan kommuner och bland handläggare inom samma kommun. Socialstyrelsen har uppmärksammat detta. I ett försök att minska dessa olikheter har man i samarbete med Försäkringskassan gjort ett bedömningsinstrument. Med detta sa man, att man ville skapa förutsättningar för en bättre kvalitet i beslutsfattandet och en så likformig och rättssäker handläggning som möjligt. Detta bedömningsförfarande ska sedan användas i alla sammanhang och över hela landet. Ett instrument för att bedöma våra behov, både grundläggande och övriga.

Min första reaktion var om syftet med bedömnings instrumentet inte längre är för att bedöma våra behov av personlig assistent enligt LSS. Jag upplever att Försäkringskassan genom att smula sönder våra behov i tidsberäkningar missar det väsentligaste med sitt arbete. Med deras beslut ska vi sedan kunna leva som lagstiftarna skrev i sina intentioner i LSS, främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet.
Alltså – leva som andra.

Skrivet av Ulrika Båhlerud, IL-samordnare på GIL