Novemberbloggen eller sagan om 20-kronan
Nu är mörka november här. Men var är mörkret? Den svarta kvällen kommer visserligen tidigare, men dagarna är både ljusare och soligare än de brukar vara. Hoppas det fortsätter tills vi tänder adventsljustaken.
När LSS började fungera och vi blev arbetsledare i GIL blev vi tvungna att ordna ett kontor som kunde sköta administrationen av vår assistans. Kostnaderna för detta beräknades då till 20 kronor per assistanstimme. Alltså får en arbetsledare som beviljats 50 timmar per vecka betala 1000 kr per vecka för administrationen. Men detta märker vi inte eftersom den dras direkt från vår assistansersättning. Assistansen kostade alltså assistentens lön plus skatt och sociala avgifter samt de 20 kronorna per timme. Nu betalar vi fortfarande inte mer. Men hur kan 20 kronor 1994 bara vara 20 kronor 2011?
Vad vi får för 20 kronor har dessutom ökat, nu får vi också en fin utbildning som t.o.m efterfrågas av andra bolag. En orsak till att kontoret klarar sig på samma kostnad nu är att vi arbetsledare har blivit många fler och att vi sköter vår egen administration väldigt bra. Men det finns fler orsaker. Kontoret har visserligen blivit större, men flera rationaliseringar och ökad datoranvändning gör att ökningstakten på antalet anställda inte står i relation till ökat antal arbetsledare. En sådan förbättring är t.ex. utvecklandet av Knapptid. En annan förbättring är att redovisningen till oss arbetsledare nu ligger på hemsidan.
Så dras allt fusket med assistansersättningen upp igen. Jag hoppas verkligen att domarna blir hårdare än de varit tidigare. Förutom det ekonomiska brottet är det verkligen ett mycket kränkande beteende att imitera våra funktionshinder. När jag var liten tyckte jag att funktionshindrade människor såg roliga ut och försökte härma dem. ”Gör inte narr av de handikappade”, sa min mamma ”du kan också bli handikappad när du blir stor”. Då slutade jag. Att barn kan göra så är en sak men jag har svårt att förstå hur vuxna människor kan nedlåta sig till att imitera ett funktionshinder. De gör det till och med så bra att de lurar vana tjänstemän. Jag tycker faktiskt att det är helt rätt att dessa ”imitatörer” anses tillhöra det grovt kriminella gänget.
Skrivet av Ulrika Båhlerud, IL-samordnare på GIL
