Vi får vara med!
Efter valet fick vi en ny regering. Första dagen i den nya riksdagen lämnade den nyvalde statsministern, Stefan Löfven, sin regeringsförklaring. Jag var lika orolig som nyfiken. Skulle han nämna något om funktionsnedsättningsfrågor?
Jag både lyssnade och läste igenom talet på webben, och hittade funktionsnedsättning nämnt fem gånger, bland annat i samband med arbete, sjukvård och hjälpmedel. Löfven säger att ”Arbete betyder gemenskap och tillhörighet; makt att forma sitt liv och sin framtid. Personer med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att verka i vardagen på lika villkor vad gäller delaktighet och tillgänglighet.”
Sverige behöver att alla som kan ska arbeta. Deltidsarbeten ska avskaffas, heltid ska bli norm och funkisar som inte orkar arbeta så mycket ska få möjlighet till flexjobb. Detta innebär att heltidsarbetet minskar i antalet timmar efter var och ens förmåga, men att det fortfarande är ett riktigt jobb.
2007 införde den dåvarande regeringen en ny arbetsmarknadspolitik. Fas 3 utgör sista delen i detta program som troligen innehåller många funkisar med nedsatt arbetsförmåga. Eftersom Fas 3 inte ger någon lön eller utbildning till deltagarna ska nu denna avskaffas och alla personer, oavsett funktion kommer att erbjudas ett riktigt arbete med riktig lön. Dessa tankar hos den nya regeringen ger mig mycket hopp för framtiden.
Den svenska folkhälsan är väldigt ojämlik. Det finns många och stora klyftor mellan olika grupper av människor. En av dessa grupper består av människor med funktionsnedsättning, som grupp har vi fortfarande sämre hälsotillstånd än den genomsnittliga svensken. Regeringen vill att alla klyftor som kan påverkas ska vara borta inom en generation. Sjukvården måste förstärkas! Regeringen har noterat att funkisar mår dåligt i dagens samhälle, och vill möjliggöra att det ska bli lättare att få hjälp med ångest och depression, på till exempel vanliga vårdcentraler. Av bland annat dessa anledningar vill regeringen tillsätta en kommission för jämlik hälsa. Mycket bra.
För att vi ska kunna verka och fungera som de flesta människor i samhället behöver vi hjälpmedel. Ansvaret för hanteringen av hjälpmedel i Sverige ska skötas av en gemensam huvudman och vi ska få ett nationellt regelverk. Vi kommer alltså att kunna få samma hjälpmedel i hela landet. Och då reglerna är lika överallt ska det inte bli någon orättvisa.
Löfven säger också i regeringsförklaringen att alla ”hinder för människors delaktighet i samhället ska rivas. Det är en fråga om jämlikhet och rättvisa.”
Eftersom några av formuleringarna i antidiskrimineringslagen har blivit väldigt omdiskuterade, vill den nya regeringen se över problemet med tillgänglighet som diskrimineringsgrund för att sedan bredda lagen. Hoppas att de lyssnar på handikapprörelsen även nu.
I regeringsförklaringen har funkisar och psykiskt sjuka fått en egen formulering där ”bättre möjlighet till vård, boende, rehabilitering och sysselsättning” utlovas. Men hur mycket detta innebär för framtiden vågar åtminstone inte jag spekulera i. Vad tror du?
Någonstans i det långa talet hittade jag en fin tanke:
”Barn sjuka eller gamla ska aldrig bli bedömda utifrån sin lönsamhet”.
Måtte denna tanke få fäste i befolkningen.
Ulrika Båhlerud
[email protected]
Jag både lyssnade och läste igenom talet på webben, och hittade funktionsnedsättning nämnt fem gånger, bland annat i samband med arbete, sjukvård och hjälpmedel. Löfven säger att ”Arbete betyder gemenskap och tillhörighet; makt att forma sitt liv och sin framtid. Personer med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att verka i vardagen på lika villkor vad gäller delaktighet och tillgänglighet.”
Sverige behöver att alla som kan ska arbeta. Deltidsarbeten ska avskaffas, heltid ska bli norm och funkisar som inte orkar arbeta så mycket ska få möjlighet till flexjobb. Detta innebär att heltidsarbetet minskar i antalet timmar efter var och ens förmåga, men att det fortfarande är ett riktigt jobb.
2007 införde den dåvarande regeringen en ny arbetsmarknadspolitik. Fas 3 utgör sista delen i detta program som troligen innehåller många funkisar med nedsatt arbetsförmåga. Eftersom Fas 3 inte ger någon lön eller utbildning till deltagarna ska nu denna avskaffas och alla personer, oavsett funktion kommer att erbjudas ett riktigt arbete med riktig lön. Dessa tankar hos den nya regeringen ger mig mycket hopp för framtiden.
Den svenska folkhälsan är väldigt ojämlik. Det finns många och stora klyftor mellan olika grupper av människor. En av dessa grupper består av människor med funktionsnedsättning, som grupp har vi fortfarande sämre hälsotillstånd än den genomsnittliga svensken. Regeringen vill att alla klyftor som kan påverkas ska vara borta inom en generation. Sjukvården måste förstärkas! Regeringen har noterat att funkisar mår dåligt i dagens samhälle, och vill möjliggöra att det ska bli lättare att få hjälp med ångest och depression, på till exempel vanliga vårdcentraler. Av bland annat dessa anledningar vill regeringen tillsätta en kommission för jämlik hälsa. Mycket bra.
För att vi ska kunna verka och fungera som de flesta människor i samhället behöver vi hjälpmedel. Ansvaret för hanteringen av hjälpmedel i Sverige ska skötas av en gemensam huvudman och vi ska få ett nationellt regelverk. Vi kommer alltså att kunna få samma hjälpmedel i hela landet. Och då reglerna är lika överallt ska det inte bli någon orättvisa.
Löfven säger också i regeringsförklaringen att alla ”hinder för människors delaktighet i samhället ska rivas. Det är en fråga om jämlikhet och rättvisa.”
Eftersom några av formuleringarna i antidiskrimineringslagen har blivit väldigt omdiskuterade, vill den nya regeringen se över problemet med tillgänglighet som diskrimineringsgrund för att sedan bredda lagen. Hoppas att de lyssnar på handikapprörelsen även nu.
I regeringsförklaringen har funkisar och psykiskt sjuka fått en egen formulering där ”bättre möjlighet till vård, boende, rehabilitering och sysselsättning” utlovas. Men hur mycket detta innebär för framtiden vågar åtminstone inte jag spekulera i. Vad tror du?
Någonstans i det långa talet hittade jag en fin tanke:
”Barn sjuka eller gamla ska aldrig bli bedömda utifrån sin lönsamhet”.
Måtte denna tanke få fäste i befolkningen.
Ulrika Båhlerud
[email protected]
Kommentarer
Trackback
