Mina tankar om att välja som funktionsnedsatt i årets val
Snart går vi till val igen och jag ställer alltid samma fråga till mig själv: ska jag rösta efter partifärg eller ska jag rösta på det parti jag tror vill och kan förbättra situationen för oss funktionsnedsatta i samhället? Jag har försökt att lyssna på alla diskussioner och framträdanden, men det är inte ofta ordet funktionsnedsättning nämns.
När jag istället tittade på respektive partis hemsida gav det lite mer kött på benen. Men, valet blir nästan lika svårt ändå. De flesta partier har många gemensamma mål för sitt arbete.
Att otillgänglighet ska klassas som diskriminering utan undantag tycker alla partier, utom Nya moderaterna som vill ha vissa undantag och Miljöpartiet som inte uttrycker sig entydigt i just denna sak. Sverigedemokraterna tar över huvud taget inte upp frågan om funktionsnedsättningar eller LSS någonstans på sin hemsida, vad jag kan se. Jag får en känsla av att vi funkisar inte har någon plats alls i deras samhälle.
Den lag som skall ge oss möjligheter till ett vanligt liv (LSS) är dock en fråga för de flesta partier. Här är det total enighet om att värna LSS och t. ex Vänsterpartiet vill att lagen ska ses över och verkligen uppfylla de ursprungliga intentionerna. En mycket värdefull tanke, tycker jag. Till och med FI, som ännu inte sitter i riksdagen vill verka och arbeta för en ändring och utvidgning av LSS-lagen till att gälla även sedan man fyllt 65 år.
Att moderaterna helst pratar om arbete och vikten av att arbeta vet vi ju. Detta är naturligtvis också en av partiets synpunkter på hur funktionsnedsatta ska beredas plats i samhället. Men alla andra som inte har något arbete (som inte kan arbete eller ännu inte hittat något), finns det någon plats även för dem? På hemsidan säger de att man vill öka möjligheterna att välja en daglig sysselsättning efter egna önskemål. Nya moderaterna har ju tillsammans med sin regering och riksdag styrt och ställt i Sverige de senaste 8 åren, så ska man tro att det kommer att bli bättre? Frågan om ekonomi blir ofta aktuell och gruppen funktionsnedsatta framställs ofta som för kostsamma. Våra frågor blir ofta orsak till besparingar.
Jag upplever att socialdemokraterna har samma tankegångar som övriga partier (utom Moderaterna). Vänsterpartiet tänker ett steg vidare, de vill nämligen också förbättra hjälpmedelshanteringen, genom enhetliga regler för hela landet, och med en huvudman.
Det parti som drev fram LSS, Folkpartiet, har naturligtvis lite mer tankar bakom sina målsättningar för oss funkisar. De vill bland annat satsa på unga personer med funktionsnedsättning som står utanför arbetslivet, och skapa en sysselsättningsgaranti för både psykiskt och fysiskt funktionsnedsatta. Folkpartiet vill också se en ändring i hjälpmedelshanteringen genom att införa fritt val av dessa.
När jag läser Centerpartiets partiprogram finner jag att också de vill klassa otillgänglighet som diskriminering i lagen, och förbättra vår arbetsrätt. De har till och med poängterat att samhället ska underlätta för oss att starta egna företag. Som enda parti har Centern också ett genusperspektiv och vill stärka funktionsnedsatta kvinnors och flickors rättigheter.
Även Miljöpartiet har särskilda planer för oss funkisar, förutom ökad tillgänglighet, vill de ha en diskrimineringslag och ett förtydligande av LSS och därmed garantera våra möjligheter i samhället.
Som sista riksdagsparti granskar jag Kristdemokraternas planerade åtgärder, partiet beskriver noga hur våra möjligheter till arbete måste ökas. De menar också att den offentliga sektorn ska föregå med gott exempel och nyanställa ett ökat antal funktionsnedsatta personer.
Nu har ni fått mina funderingar om de olika partierna och som sagt, valet blir inte lättare för mig. Jag vet fortfarande inte hur jag ska rösta. Jag hoppas att du vet bättre när du går och röstar den 14 september.
Du måste gå och rösta så att samhället blir medveten om att vi finns och vad vi vill.
Ulrika Båhlerud
[email protected]
När jag istället tittade på respektive partis hemsida gav det lite mer kött på benen. Men, valet blir nästan lika svårt ändå. De flesta partier har många gemensamma mål för sitt arbete.
Att otillgänglighet ska klassas som diskriminering utan undantag tycker alla partier, utom Nya moderaterna som vill ha vissa undantag och Miljöpartiet som inte uttrycker sig entydigt i just denna sak. Sverigedemokraterna tar över huvud taget inte upp frågan om funktionsnedsättningar eller LSS någonstans på sin hemsida, vad jag kan se. Jag får en känsla av att vi funkisar inte har någon plats alls i deras samhälle.
Den lag som skall ge oss möjligheter till ett vanligt liv (LSS) är dock en fråga för de flesta partier. Här är det total enighet om att värna LSS och t. ex Vänsterpartiet vill att lagen ska ses över och verkligen uppfylla de ursprungliga intentionerna. En mycket värdefull tanke, tycker jag. Till och med FI, som ännu inte sitter i riksdagen vill verka och arbeta för en ändring och utvidgning av LSS-lagen till att gälla även sedan man fyllt 65 år.
Att moderaterna helst pratar om arbete och vikten av att arbeta vet vi ju. Detta är naturligtvis också en av partiets synpunkter på hur funktionsnedsatta ska beredas plats i samhället. Men alla andra som inte har något arbete (som inte kan arbete eller ännu inte hittat något), finns det någon plats även för dem? På hemsidan säger de att man vill öka möjligheterna att välja en daglig sysselsättning efter egna önskemål. Nya moderaterna har ju tillsammans med sin regering och riksdag styrt och ställt i Sverige de senaste 8 åren, så ska man tro att det kommer att bli bättre? Frågan om ekonomi blir ofta aktuell och gruppen funktionsnedsatta framställs ofta som för kostsamma. Våra frågor blir ofta orsak till besparingar.
Jag upplever att socialdemokraterna har samma tankegångar som övriga partier (utom Moderaterna). Vänsterpartiet tänker ett steg vidare, de vill nämligen också förbättra hjälpmedelshanteringen, genom enhetliga regler för hela landet, och med en huvudman.
Det parti som drev fram LSS, Folkpartiet, har naturligtvis lite mer tankar bakom sina målsättningar för oss funkisar. De vill bland annat satsa på unga personer med funktionsnedsättning som står utanför arbetslivet, och skapa en sysselsättningsgaranti för både psykiskt och fysiskt funktionsnedsatta. Folkpartiet vill också se en ändring i hjälpmedelshanteringen genom att införa fritt val av dessa.
När jag läser Centerpartiets partiprogram finner jag att också de vill klassa otillgänglighet som diskriminering i lagen, och förbättra vår arbetsrätt. De har till och med poängterat att samhället ska underlätta för oss att starta egna företag. Som enda parti har Centern också ett genusperspektiv och vill stärka funktionsnedsatta kvinnors och flickors rättigheter.
Även Miljöpartiet har särskilda planer för oss funkisar, förutom ökad tillgänglighet, vill de ha en diskrimineringslag och ett förtydligande av LSS och därmed garantera våra möjligheter i samhället.
Som sista riksdagsparti granskar jag Kristdemokraternas planerade åtgärder, partiet beskriver noga hur våra möjligheter till arbete måste ökas. De menar också att den offentliga sektorn ska föregå med gott exempel och nyanställa ett ökat antal funktionsnedsatta personer.
Nu har ni fått mina funderingar om de olika partierna och som sagt, valet blir inte lättare för mig. Jag vet fortfarande inte hur jag ska rösta. Jag hoppas att du vet bättre när du går och röstar den 14 september.
Du måste gå och rösta så att samhället blir medveten om att vi finns och vad vi vill.
Ulrika Båhlerud
[email protected]
Kommentarer
Trackback
