Vem är arbetsgivaren?
Vi svenskar placerar arbete högt upp på listan av viktiga omständigheter i livet.
Och det har vi alltid gjort sedan vi kom hit efter den senaste istiden. Att arbeta
även om man är funktionsnedsatt har också varit en möjlighet, tänk t.ex. på drängar
och pigor på 14 -1500-talet. De var ofta lite halta och lytta, men herrefolket krävde ändå att de skulle arbeta.
I dagens Sverige är det nästan lag på att jobba och Arbetsförmedlingen, AF, har
därför fått ett stort uppdrag av staten att hitta jobb till oss alla även om vi har
stora funktionsnedsättningar. Arbetsplikt har bytts till arbetsrätt eller rätt att
arbeta.
För att kunna påbörja sitt letande efter ett arbete måste man oftast börja med ett
läkarutlåtande. Tyvärr är vi inte betrodda att själva kunna beskriva våra
funktionsbegränsningar, utan en läkare måste uttrycka våra begränsningar i
medicinska termer, även om vi är friska. Först därefter kan vi ta kontakt med
arbetsförmedlingen AF och försäkringskassan FK. Egentligen tycker man att den
första kontakten borde vara med AF och att vi själva får beskriva våra
begränsningar.
Idag kritiseras AFs tjänstemän för nonchalans och överlägset beteende gentemot
”vanliga” arbetslösa. Hur blir då beteendet gentemot oss, som befinner oss längst
ner på de arbetslösas trappa? En vän berättade om en situation på 70-talet, när han
som funktionsbegränsad sökte sitt första jobb. När han kom till AF blev han bemött
”- Vad gör DU här!?”. Det känns som om inte mycket i bemötandet har förändrats
sedan dess.
Förut kallades det ofta att man fick arbete på ”skyddad verkstad” om man var
funktionsnedsatt och fick arbete genom AF. Så jag började surfa på nätet med
skyddad verkstad som utgångspunkt.
Det största nappet fick jag som väntat hos AF. Det finns många möjligheter för
olika bidragsformer till arbetsgivare för att underlätta anställning av
funktionsbegränsade. Det vanligaste är väl lönebidrag. Dessa kan motsvara över
halva lönen. Meningen med dessa bidrag är att underlätta anställningen och de två
första åren, så att den funktionsnedsatte får visa sina färdigheter. Men AF är nog
dålig på att följa upp, för många lönebidrag räcker arbetslivet ut. Fler än jag
upplever säkert lönebidrag som en förnedring, och om man ska vara tvungen att
svälja en förnedring, behöver den väl inte vara livslång…
Ekonomiska bidrag som dessa tycker jag luktar muta från AF. Å andra sidan kan de
också bekosta utbildning och praktik för arbetssökande. Ett sista alternativ för AF
är att erbjuda en anställning inom Samhall, som för övrigt är Sveriges tredje
största företag.
Ganska många arbetstagare som inte platsar på den reguljära arbetsmarknaden !?
Ulrika www.gil.se
Brott mot LSS eller Bedrägerier mot FK
Jag ser på alla bedragarna med avsmak som bara har mage att försöka härma våra funktionsnedsättningar. Deras beteende är djupt kränkande.
Mitt funktionshinder är bara mitt. Precis som mitt blonda hår tillhör min identitet gör också mitt funktionshinder det. Alltså tillhör era funktionshinder era identiteter och ingen får använda dessa för att begå en brottslig handling.
Att vara rädda om LSS-reformen och motarbeta kriminalitet som riktas mot den är viktigare för oss än för många andra. Det finns i dag ungefär 20 000 assistansberättigade, 100 000 assistenter och 900 assistansanordnare. Att tro att det inte skulle förekomma brottslighet bland så många personer och verksamheter vore naivt. Förutom brott av personer utanför LSS- kretsen begås även brott inom lagens område.
Brottslighet inom LSS- sfären är dock mindre än inom övriga sociala bidragsformer som sjukpenning och hyresbidrag.
Efter varje artikel som skrivs om kriminalitet som riktats mot reformen krymper jag som assistansanvändare ihop, jag blir orolig för omgivningens fördömande. Det känns som om de tror att jag är en bedragare som inte har rätt till all den assistans jag har fått beviljad.
Vi behöver vår personliga assistans av olika skäl men vi har alla väldigt nära och personliga assistansbehov, till exempel för att kunna äta och klä på oss. Ibland syns vår funktionsnedsättning tydligt, men inte alltid.
Men diskussionen om dessa bedrägerier får samtidigt inte gå överstyr. Låt oss se bedrägerierna för det de är – brottsliga handlingar. Det förekommer inom assistansen liksom i nästan all annan verksamhet. Det ska behandlas som brott av polisen och dömas som brott i domstol.
Ulrika www.gil.se
