Nystart -- omstart
När våra två katter gick bort i maj blev det väldigt tomt hemma i huset. Fruktansvärt tomt. Min sambo, som egentligen inte var kattälskare, blev väldigt ledsen och ville att vi skulle leta efter två andra vuxna katter. Alltså en omstart. Vi letade runt lite och på blocket hittade vi vad vi sökte, nämligen en hona 5 år och en hane 4 år. Zingo och Grappo, som de heter, fann sig direkt och har nu fyllt ut tomrummet.
I vårt hem är vi inte bara omgivna av katter utan också av personliga assistenter. Begreppet personlig innebär att deras arbete är knutet till en person med en eller flera funktionsnedsättningar. Jag tycker att är man en personlig assistent måste det innebära att man också är en människa eller person med tankar och känslor till skillnad från en hushållsassistent, som ju är en köksapparat.
Några av oss ”assistent-brukare” ser helst inte assistenten som en egen person bara någon som ska utföra handlingar som han/hon inte kan utföra själv. Jag tror att en sådan relation endast fungerar när det dagliga assistansbehovet är litet och assistentens arbetsuppgifter till större delen är rutinmässiga. Jag som har assistans dygnet runt skulle inte klara av en sådan relation.
En människa som arbetar som personlig assistent måste ju också vara en person med personlighet, känslor och åsikter. Varje gång jag anställer en ny assistent måste jag göra en nystart med anställningsintervju som enda förhandskunskap om hur assistenten tänker och fungerar. För att kunna få en bra relation till assistenten måste jag kommunicera och interagera.
Allt eftersom jag är i gång tillsammans med den nya personliga assistenten får jag mer och mer kännedom om hans/hennes personlighet. För mig innebär det att jag kommer underfund med vilken strategi jag kan använda för att kunna nå bästa möjliga assistans. Det gäller ju att ge assistenten rätt arbetsuppgifter på rätt sätt. Med tiden kanske också relationen utvecklas och ett riktigt bra samarbete uppstår.
För att jag som funktionsnedsatt ändå ska få bestämma i mitt eget liv får man inte glömma vem som leder arbetet och vem som assisterar. Detta upplever jag som nödvändigt och jag är övertygad om att det är helt genomförbart.
Ibland går däremot utvecklingen i relationen åt motsatt håll och samarbetet uteblir. Då krävs en omstart. Jag och assistenten måste sluta vara oense och börja samtala och lösa det gemensamma problemet, så vi kan fortsätta vårt samarbete eller i värsta fall avsluta det.
Med Independent Living-ideologin som utgångspunkt för vårt arbete som arbetsledare för egna personliga assistenter är det möjligt att leda arbetet på olika sätt. Det viktigaste är att arbetsledarrollen blir tydlig och personlig och att man genom kommunikation kan nå självständighet.
Ulrika
[email protected]
I vårt hem är vi inte bara omgivna av katter utan också av personliga assistenter. Begreppet personlig innebär att deras arbete är knutet till en person med en eller flera funktionsnedsättningar. Jag tycker att är man en personlig assistent måste det innebära att man också är en människa eller person med tankar och känslor till skillnad från en hushållsassistent, som ju är en köksapparat.
Några av oss ”assistent-brukare” ser helst inte assistenten som en egen person bara någon som ska utföra handlingar som han/hon inte kan utföra själv. Jag tror att en sådan relation endast fungerar när det dagliga assistansbehovet är litet och assistentens arbetsuppgifter till större delen är rutinmässiga. Jag som har assistans dygnet runt skulle inte klara av en sådan relation.
En människa som arbetar som personlig assistent måste ju också vara en person med personlighet, känslor och åsikter. Varje gång jag anställer en ny assistent måste jag göra en nystart med anställningsintervju som enda förhandskunskap om hur assistenten tänker och fungerar. För att kunna få en bra relation till assistenten måste jag kommunicera och interagera.
Allt eftersom jag är i gång tillsammans med den nya personliga assistenten får jag mer och mer kännedom om hans/hennes personlighet. För mig innebär det att jag kommer underfund med vilken strategi jag kan använda för att kunna nå bästa möjliga assistans. Det gäller ju att ge assistenten rätt arbetsuppgifter på rätt sätt. Med tiden kanske också relationen utvecklas och ett riktigt bra samarbete uppstår.
För att jag som funktionsnedsatt ändå ska få bestämma i mitt eget liv får man inte glömma vem som leder arbetet och vem som assisterar. Detta upplever jag som nödvändigt och jag är övertygad om att det är helt genomförbart.
Ibland går däremot utvecklingen i relationen åt motsatt håll och samarbetet uteblir. Då krävs en omstart. Jag och assistenten måste sluta vara oense och börja samtala och lösa det gemensamma problemet, så vi kan fortsätta vårt samarbete eller i värsta fall avsluta det.
Med Independent Living-ideologin som utgångspunkt för vårt arbete som arbetsledare för egna personliga assistenter är det möjligt att leda arbetet på olika sätt. Det viktigaste är att arbetsledarrollen blir tydlig och personlig och att man genom kommunikation kan nå självständighet.
Ulrika
[email protected]
Kommentarer
Trackback
