Miniminivå på levnadsstandard
Ordet levnadsstandard tycker jag har under många år, minst femtio,
använts för att beskriva en människas ekonomiska status. För säkerhets
skull kollade jag också på Wikipedia, där ordet också används som
ett mått på välfärd. Jag tycker att det borde ha en bredare betydelse.
Det skulle innefatta alla aspekter i livet som t ex sociala, kulturella,
emotionella och även hälsa.
Vid bedömning av behov av personlig assistans, både vid förstagångs-
bedömning eller vid omprövning kollar man hur vi klarar oss själva
i vardagssituationer. Jag upplever att bedömningen av vår totala
funktionsförmåga kan bli utskuren från våra liv, dvs vi kan inte leva
med den levnadsstandard som vi önskar med det timantal som
Försäkringskassan bestämmer.
I viss mån kan vi anpassa våra liv till att fungera med ett för lågt
antal timmar med personlig assistans, men ska vi verkligen göra så?
Ska inte vi liksom andra människor få forma våra liv som vi vill. Jag
trodde att alla människor hade rätt att efter sin förmåga forma sin
egen levnadsstandard. Men vi som måste ha personlig assistans
måste också ofta ta i beräkning hur många timmar assistans vi har
beviljats av Försäkringskassan, en yttre faktor som vår förmåga inte
kan påverka. Det låter otäckt - det är någon annan (FK) som till
syvende och sist bestämmer din och min levnadsstandard.
Men vad gör vi? Vi överklagar men får för det mesta fortfarande inte
bestämma över oss själva, det gör en domstol, alltså någon annan.
Försäkringskassepersonalen kanske känner till lite om våra livsom-
ständigheter. Juristerna i våra domstolar har en helt annan (o)kunskap
och kan därmed säkert inte förstå vad ett par timmar mer eller
mindre assistans kan betyda för en funktionshindrad. Klart är att
vi och vår levnadsstandard även i en domstol är helt utlämnade till
andras tyckande och tänkande.
Härom veckan fick jag höra talas om en kvinna, som vid tvåårsom-
prövning, fick sin rätt till personlig assistans borttagen. Med detta
beslut försämrades hennes förmåga att leva på samma levnads-
standard som tidigare. Men vilken människa skulle låta någon annan
ha ett sådant inflytande på ens liv? Jag tycker att Försäkringskassan
har fått alldeles för mycket MAKT över oss. Det har hänt alldeles för
mycket sedan 1993 då lagen om LSS skrevs. Kanske var det 1996
då riksdagen bestämde en schablonersättning som skulle utbetalas
av försäkringskassan (alltså staten och inte längre kommunen som
tidigare). Jag tror att det var då som Försäkringskassan tog sig
makten att bestämma över vissa människors liv, dvs oss assistans-
berättigade.
Ulrika www.gil.se
