Utanförskap i juletider
Ett utanförskap i samhället upplevs av många av oss funktionshindrade. Men på vilket sätt och varför? I en miljö som är dåligt anpassad är ett fysiskt utanförskap en självklar effekt. Skulle inte denna vara obefintlig när målet om tillgänglighet för alla skulle varit uppnått 2010 (eller som det har blivit i Göteborg, 2011)? Utöver den offentliga otillgängligheten finns också otillgänglighet hos privatpersoner. Som till exempel att inte kunna gå på en fest med kompisarna för att lokalen eller hemmet inte är tillgängligt för alla.
Att känna sig utanför är hos mig en känsla av underlägsenhet, att inte räcka till eller att inte duga. Tankarna kan bli många och svåra. Vem är det som tycker att jag inte duger? Och varför tycker någon eller några att jag inte duger, jag som vill vara alla till lags. Kanske gör detta att min personlighet bleknar och jag blir mindre intressant eller attraktiv? Men måste jag vara alla till lags! Jag vill tro att jag som person är rolig, intressant och tilltalande. Men när det väl gäller sviker mitt självförtroende, som då också belastas med mitt funktionshinder. För vem vill bjuda någon i rullstol?
Nu har vi julen framför oss och med den, umgänge med familj och vänner. Julen är ju mer än något en högtid som de flesta vill fira tillsammans med andra. Nu är också extra känsligt att inte kunna vara med och fira på grund av ett funktionshinder. Kanske skulle vi kunna ändra vårt eget beteende? Istället för att inte alltid kunna bli bortbjuden kan ju faktiskt vi bjuda hem andra till oss. Och sedan får vi inte glömma möjligheten att delta i Stadsmissionens julfirande, som inte behöver innebära gudstjänst utan bara god mat och trevligt sällskap. Tyvärr verkar det vara det enda offentliga alternativet på julafton i år. Men det kanske finns flera mindre kända alternativ, till exempel i föreningar eller gårdsfester.
Före julhelgen ökar köplusten men hur mycket kan vi delta i julhandeln? Jag har inte varit inne i Göteborg på länge och TV-bilderna lockar heller inte till besök. Kanske är det min egen känsla av oförmåga att köra rullstol i trängsel. Min erfarenhet av människor i trångt folkmyller är inte heller positiv. Många blir väldigt irriterade över att behöva ta hänsyn till mig och min rullstol. Men denna irritation möter nog många andra också, till exempel en del med barnvagn eller med välfyllda shoppingkassar! Detta föranleder också ett slags utanförskap och kan väl bara förändras genom att vi blir mer närvarande och ”hamnar på kartan” i samhällsmedvetandet.
Hur kan vi då synas mer bland de icke funktionshindrade i samhället? Möjligheterna har ökat när äntligen vår kollektivtrafik har blivit mer tillgänglig. Bara det faktum att vi inte behöver åka enbart färdtjänst underlättar. (Färdtjänsten är förresten en otäck bov i dramat om ett ökat utanförskap – i bussarna sitter vi och tittar ut, men ingen vågar titta in!)
Den kommande julen behöver vi i Göteborg inte bli inlåsta i hemmet, snön lyser med sin frånvaro. Det kommer nog bara att regna och det gillas bara av några få med eller utan rullstol. Jag ser faktiskt fram emot en grön jul, tänk att kunna gå ut på juldagsmorgon och ta en promenad utan att slira i snömodd eller stoppas av höga snövallar!
Apropå utanförskap och jul, jultomten är utanför hela året utom på julafton. Då släpps han in. Låt oss göra julen lika tillgänglig och mysig för oss alla, som firar jul. God Jul!
Ulrika
www.gil.se
