Tillbaka igen
Den 26 maj är det återigen dags för Tillgänglighetsmarschen. Återigen ska vi påminna om att det finns en lagtext som klassar otillgänglighet som diskriminering. Nu är det hög tid att denna text blir lag.
Så var jag tillbaka igen efter en tids sjukfrånvaro, fast jag hade hellre skrivit att jag varit på Tahiti. Som innevånare i det här kalla landet får jag nog bara se fram emot sommaren.
För någon månad sedan fick jag ett brev från NHR. Landets neurologer ska före sommaren ha ett stort möte där de bland annat ska diskutera följderna av att ha ett rörelsehinder p g a MS. För att få lite mer kunskap i frågan fick alla vi som tillhör kategorin svara på frågor och kryssa i vad vi i praktiken kan och inte kan göra i vår vardag.
För mig blev det en chock när jag var färdig med frågorna och upptäckte att jag egentligen inte kunde göra någonting! Inte kunde jag t ex sätta på tv:n själv, ge katterna mat, diska eller någonting. Men det stämmer ju inte. Jag gör ju allt jag vill och dessutom på mitt sätt. Tänk att jag efter snart 20 år med personlig assistent inte längre reflekterar över att det faktiskt inte är jag personligen som utför handlingarna i min vardag.
Detta måste väl vara ett väldigt bra resultat av vår ideologi om ett Independent Living. Den är faktiskt genomförbar! Jag är dock lite tveksam om socialminister Bengt Westerberg i början av 90-talet helhjärtat trodde på STIL och GIL när de tillsammans skapade LSS. Jag tror inte han riktigt förväntade sig att det skulle bli såhär bra. Men vi i GIL förvaltar och vidareutvecklar innebörden av lagen dagligen. Både för enskilda personer och i ett samhälle som särbehandlar oss.
I samhällssystemet och i omgivningen behöver vi inte leta efter situationer med diskriminering av oss funktionshindrade. Vi upplever det nästan dagligen. Så ofta att vi inte ens reagerar på det längre. Vi är vana vid att inte få sitta bredvid rullstolsburna kamrater på teatern, t.ex. Eller att inte kunna gå ut med kompisarna till uteserveringen om där är en upphöjning eller trappa utan ramp.
Tillsammans med övrig personal på GILS kontor har jag nyligen läst ur intentionerna eller avsikterna med lagen LSS. I den finns beskrivet många former av utanförskap som jag inte reflekterat över så mycket tidigare. Ibland tror jag faktiskt att det bara är rörelsehinder som är funktionshinder. Men som tur är bara ibland. Synskadade, hörselskadade och människor med talsvårigheter blir minst lika ofta särbehandlade och känner lika mycket utanförskap.
Utanförskap beror på bristande tillgänglighet, vilket inte nödvändigtvis behöver innebära trappor och dylikt utan också när information ges bara i tal eller bara i skrift eller uttrycks på ett sådant sätt att begåvningshandikappade personer inte kan tillgodogöra sig innehållet.
Den 26 maj är det återigen dags för Tillgänglighetsmarschen. Återigen ska vi påminna om att det finns en lagtext som klassar otillgänglighet som diskriminering. Nu är det hög tid att denna text blir lag.
Ulrika Båhlerud, IL-samordnare, GIL www.gil.se
